fallera

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

interjektion på svenska: tjoho!

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av fallera  Aktiv
Infinitiv fallera
Presens fallerar
Preteritum fallerade
Supinum fallerat
Imperativ fallera
Particip
Presens fallerande, fallerandes
Perfekt

fallera

  1. upphöra att fungera; brista, fela, svika
    Vissa menar att Europa kommer falla om Euron fallerar.
    Fotbollslagets passningsspel fallerade.
    Tågtrafiken fallerar.
    Företagets affärer fallerade under lågkonjunkturen.
    Det interna larmet på sjukhuset fallerade. Patient avled.
    Etymologi: Liksom danska fallere, tyska fallieren och engelska fail, av italienska fallire, franska faillir, av vulgärlatin *fallire, av latin fallere ’att svika, besvika’, ytterst av urindoeuropeiska *bʰāl- ’att ljuga, svika’. Jämför fela.

Översättningar[redigera]

Interjektion[redigera]

fallera

  1. en glädjeyttring, oftast efter ”hopp”, ”tjo” eller liknande
    1972: Du käre lille snickerbo, Astrid Lindgren:
    Snickerboa hopp fallera, å snickerboa hopp fallerej
    Etymologi: Trallhärmande, troligen lånat från engelska eller italienska madrigaler på 1500- och 1600-talen.