fallera

Svenska

Verb

Böjningar av fallera	Aktiv
Infinitiv	fallera
Presens	fallerar
Preteritum	fallerade
Supinum	fallerat
Imperativ	fallera
Particip
Presens	fallerande, fallerandes
Perfekt	–

fallera

• uttal: faˈleːra

1. upphöra att fungera; brista, fela, svika

   Vissa menar att Europa kommer falla om Euron fallerar.

   Fotbollslagets passningsspel fallerade.

   Tågtrafiken fallerar.

   Företagets affärer fallerade under lågkonjunkturen.

   Det interna larmet på sjukhuset fallerade. Patient avled.

   Etymologi: Liksom danska fallere, tyska fallieren och engelska fail, av italienska fallire, franska faillir, av vulgärlatin *fallire, av latin fallere ’att svika, besvika’, ytterst av urindoeuropeiska *bʰāl- ’att ljuga, svika’. Jämför fela.

Översättningar

Översättningar

• engelska: fail ^(en)

Interjektion

fallera

• uttal: faleˈrɑː

1. en glädjeyttring, oftast efter ”hopp”, ”tjo” eller liknande

   1972: Du käre lille snickerbo, Astrid Lindgren:

   Snickerboa hopp fallera, å snickerboa hopp fallerej

   Etymologi: Trallhärmande, troligen lånat från engelska eller italienska madrigaler på 1500- och 1600-talen.