fauna

Svenska

Substantiv

Böjningar av fauna	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fauna	faunan	faunor	faunorna
Genitiv	faunas	faunans	faunors	faunornas

fauna u

1. samlat om de djur som lever i ett visst område eller vid en viss epok

   Se även: flora

   Etymologi: Termen myntades av Linné, taget av den romerska åkerbruksgudinnan Fauna.

   Sammansättningar: fågelfauna, megafauna

Översättningar

samlat om de djur som lever i ett visst område eller vid en viss epok

• engelska: fauna ^(en)
• franska: faune ^(fr) f
• isländska: dýraríki n, fána f
• katalanska: fauna ^(ca) f
• spanska: fauna ^(es) f
• tyska: Tierwelt ^(de) f, Fauna ^(de) f, Tierreich ^(de) n

Engelska

Substantiv

fauna

1. fauna

Katalanska

Substantiv

fauna f

1. fauna

Spanska

Substantiv

fauna f

1. fauna