fealty

Engelska

Substantiv

Böjningar av fealty	Singular	Plural
Nominativ	fealty	fealties
Genitiv	fealty's	fealties'

fealty

• uttal: ˈfiː.əl.ti

1. trohet, lojalitet, huldhet

   Användning: Ursprungligen om vasallens förhållande till sin länsherre, senare i överförd betydelse om på liknande sätt utlovad trofasthet.

   Synonymer: fidelity, allegiance, loyalty

2. (historia) trohetsed

Etymologi: Av medelengelska fealtye, av fornfranska fealte, av latinska fidēlitās (”trofasthet”).