finð

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även finð’ och find.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av finð  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finð finðenn finð’ finða
Dativ   finðem   finðum

finð m

  1. finne (folkslag)
    Etymologi: Motsvarande norska finn "lapp", fornnordiska finnr, fiðr "lapp", ävensom de från de germanska språken lånade latinska fenni, grekiska φίννοι; av ovisst ursprung; möjligen till finð’ då finnar (lappar) "fann" sin mat.
  2. kvissla

Verb[redigera]

finð sing

  1. böjningsform av finð’