finð’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även finð och find.

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

finð’

  1. hitta något, finna något
    Jag finð nð ínt’.
    Jag hittar honom inte.
  2. hitta fram, hitta rätta vägen
    Jag finð ínt’ dít.
    Jag hittar inte dit.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska finna "finna, möta, besöka, upptäcka, uppfatta" m. m. Möjligen är finð besläktat; "den som finner sin mat". Den korta vokalen beror som i hinð’ och minðes på the urgermanska skillnaden på ursprungligt långt -nn- och assimilering av -n- och en annan konsonant; jämför rinn’ och brinn’ med långt vokal av ursprungligt -nn-.
Grammatik: Pret. 1:a och 3:a pers. sing. fænn, i 2:a pers. fænt, pl. funð’, sup. funðið.
Fraser: finð’ áf