finit

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av finit  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum finit
Neutrum finit
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla finita
Plural finita
  Predikativt
Singular Utrum finit
Neutrum finit
Plural finita
Kompareras inte.
Adverbavledning (finit)?

finit

  1. (matematik) ändlig, av begränsad storlek
    Antonymer: infinit
  2. (lingvistik) som har tidsaspekt
    I meningen Jag kan inte börja ljuga nu. finns det tre verb, men bara ett av dem är finit, nämligen kan.
    Sammansättningar: finit form
    Se även: BIFF-regel
    Antonymer: infinit

Besläktade ord[redigera]

  • finito (nu är det kört/slut med det här)