finka

Se även Finka.

Svenska

Substantiv

Böjningar av finka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finka	finkan	finkor	finkorna
Genitiv	finkas	finkans	finkors	finkornas

finka

1. (slang) fängelse, fängelsecell

   Etymologi: 1843, från lågtyska vinke i vinkenbur ("fängelsebur"), skämtsam kortform av medellågtyska venknisse ("fängelse").

2. (järnväg) täckt godsvagn

   Sammansättningar: godsfinka

Översättningar

fängelse, fängelsecell

• finska: putka ^(fi), linna ^(fi)
• japanska: 留置場 (りゅうちじょう, ryuuchijou)
• tyska: Kittchen ^(de) n, Gefängniszelle ^(de)

täckt godsvagn

• tyska: gedeckter Güterwagen m

Isländska

Substantiv

finka f

1. fink