flamländare

Svenska

Substantiv

Böjningar av flamländare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	flamländare	flamländaren, vard. flamländarn	flamländare	flamländarna
Genitiv	flamländares	flamländarens, vard. flamländarns	flamländares	flamländarnas

flamländare

1. person, i synnerhet man, från Belgien som tillhör den nederländskspråkiga folkgruppen

   1925: Tiden:

   Sämst är det i den nordöstra provinsen Limbourg, som bebos av jordbruksidkande flamländare, som rösta katolskt.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: flamlender ^(no) m
• engelska: Fleming ^(en)
• finska: flaami ^(fi)
• franska: Flamand ^(fr)
• isländska: Flæmingi m
• italienska: fiammingo ^(it) m
• nederländska: Vlamingen ^(nl)
• portugisiska: flamengo ^(pt) m
• spanska: flamenco ^(es) m
• tyska: Flame ^(de)