fonetik
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av fonetik | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | fonetik | fonetiken |
| Genitiv | fonetiks | fonetikens |
fonetik
- uttal: /fɔneˈtiːk/
- vetenskapen om hur ljud används i språk
- Min morfar var professor i fonetik.
- Synonymer: ljudlära
Besläktade ord[redigera]
Etymologi[redigera]
Sedan 1869 av fonetisk.
Översättningar[redigera]
Översättningar
|
