furor

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Furor.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av furor  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ furor furoren
Genitiv furors furorens

furor u

  1. stormande bifall
    1844: Högadals prostgård, Wilhelmina Gravallius:
    En förbannadt vacker flicka! Det var min själ icke underligt, att hon gjorde furor på promotionsbalen i fjor.
    Varianter: furore
    Etymologi: Från italienskans furore ("raseri").
  2. böjningsform av fura

Översättningar[redigera]