förort

Svenska

Substantiv

Böjningar av förort	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förort	förorten	förorter	förorterna
Genitiv	förorts	förortens	förorters	förorternas

förort

1. (kulturgeografi) tätbebyggt område beläget nära eller i utkanten av en större tätort (utanför innerstaden)

   Järna räknas som en förort till i första hand Södertälje och i andra hand Stockholm.

   Jämför: stadsdel

   Synonymer: förstad, ytterstad

   Sammansättningar: förortsbakgrund, förortsbana, förortsbebyggelse, förortsbo, förortsbrud, förortsbuss, förortscentrum, förortshak, förortskille, förortskommun, förortskomplex, förortslinje, förortsområde, förortsslang, förortssvenska, förortstrafik, förortståg, förortsvilla, Göteborgsförort, Malmöförort, Stockholmsförort

Översättningar

tätbebyggt område i utkanten eller närheten av en större tätort

• bokmål: forstad ^(no) m
• danska: forstad ^(da) u
• engelska: suburb ^(en)
• finska: lähiö ^(fi), esikaupunkialue
• franska: banlieue ^(fr) f
• isländska: úthverfi
• italienska: sobborgo ^(it) m
• jiddisch: פֿאָרשטאָט f (forshtot)
• nynorska: forstad m
• polska: przedmieście ^(pl) n
• portugisiska: subúrbio ^(pt) m, periferia ^(pt) f
• ryska: пригород ^(ru) m
• spanska: afueras ^(es) f pl, arrabal ^(es) m, suburbio ^(es) m, extrarradio ^(es) m
• tyska: Vorort ^(de) m