göt
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även got.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
Böjningar av göt 1. | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | göt | götet | göt | göten |
Genitiv | göts | götets | göts | götens |
Böjningar av göt 2. | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | göt | göten | götar, göter | götarna, göterna |
Genitiv | göts | götens | götars, göters | götarnas, göternas |
göt
- ett stycke gjuten metall avsedd för vidare bearbetning; gjutstycke
- individ av en nordgermansk folkgrupp som hade sitt säte på Västgötaslätten och sträckte sig vidare till Östergötland, Dalsland, Värmland, sannolikt även Närke och närliggande delar av Småland
- (förortsslang) rumpa
Översättningar[redigera]
ett stycke gjuten metall avsedd för vidare bearbetning
individ av en nordgermansk folkgrupp som hade sitt säte på Västgötaslätten och sträckte sig vidare till Östergötland, Dalsland, Värmland, sannolikt även Närke och närliggande delar av Småland
- tyska: Gaute m
se rumpa
Verb[redigera]
göt
- böjningsform av gjuta