genitiv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av genitiv  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ genitiv genitiven genitiver genitiverna
Genitiv genitivs genitivens genitivers genitivernas
Böjningar av genitiv  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ genitiv genitivet genitiv genitiven
Genitiv genitivs genitivets genitivs genitivens

genitiv u eller n

  1. (grammatik) kasus som utmärker att ett visst substantiv eller pronomen (eller nominalfras) står i ett visst bestämningsförhållande, särskilt ett ägandeförhållande, till ett annat ord som ordet i genitiv utgör en bestämning (attribut) till

Grammatik[redigera]

Ordet genitiv är vanligtvis utrum men kan även vara neutrum.

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av genitiv  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum genitiv
Neutrum genitivt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla genitiva
Plural genitiva
Predikativt
Singular Utrum genitiv
Neutrum genitivt
Plural genitiva
Kompareras inte.

genitiv

  1. (grammatik) som har att göra med eller som liknar genitiv
    Synonymer: genitivisk

Översättningar[redigera]