gist
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Bottniska[redigera]
Substantiv[redigera]
gist f
- upptill kluven, grenig, eller med inborrade pinnar försedd och i marken nedslagen påle eller stör, varpå not eller nät upphänges till torkning
Engelska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av gist | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | gist | gists |
| Genitiv | gist's | gists' |
gist
- uttal: dʒɪst
- kärna, det viktigaste, det väsentligaste, huvudpunkt
- Etymologi: Av anglo-normandiska cest action gist (”denna handling ligger”), i juridiska sammanhang. Besläktat med det moderna franska verbet gésir.[1]