gnú

Bottniska

Verb

gnú

1. ljuda, susa, såsom när vädret spelar häftig på skogen eller något annat

   Heð gnú upp i spielðĕð.

   Det susar upp i spjället.

2. av missnöje låta med mun eller säga något halvtyst, då man ej vågar att högt svara någon

   Heð gnú tí n heð hann fer, hann ér int’ góð.

   Han mumlar inom tänderna det han far, han är inte god.

3. brumma, knota, vara missnöjd, obelåten

Etymologi: Fornnordiska gnjóða, gnauða, gnyðja, gnýja.

Grammatik: Pret. gnǫuð.

Besläktade ord: gný

Källor

• Ordbok över Umemålet, s. 41-42. Pehr Stenberg. Widmark, Gusten. 1966. ISBN 91-7222-016-3.
• http://runeberg.org/dialektl/0236.html