grunna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av grunna  Aktiv Passiv
Infinitiv grunna grunnas
Presens grunnar grunnas
Preteritum grunnade grunnades
Supinum grunnat grunnats
Imperativ grunna
Particip
Presens grunnande
Perfekt

grunna

  1. (vardagligt) fundera djupt och noggrant
    Vi grunnar på hur fasen vi ska få upp pianot på övervåningen.
    Etymologi: Av fornsvenska grunda. Möjligtvis med betydelsepåverkan från medellågtyska grunden ("tänka ut").
    Vanliga konstruktioner: grunna på, grunna över
    Synonymer: fundera, begrunda, eftersinna, grubbla, reflektera

Översättningar[redigera]