härjare

Svenska

Substantiv

Böjningar av härjare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	härjare	härjaren, vard. härjarn	härjare	härjarna
Genitiv	härjares	härjarens, vard. härjarns	härjares	härjarnas

härjare u

1. person som härjar; som ödelägger

   2020 (18 sep): Vikingar – med brokigt ursprung (Forskning & Framsteg):

   Studien, som är den första i sitt slag, kompletterar den bild av vikingen som trätt fram ur historiska källor som härjare och plundrare, men nyanserats av ett växande arkeologiskt material.

   Varianter: härje

   Besläktade ord: enhärje, härja, härjning