häva upp

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

häva upp

  1. plötsligt utstöta kraftigt ljud
    1870: Idyll och epigram (Samlade skrifter), Johan Ludvig Runeberg:
    Men han hof sin stämma opp och sade: Fins här en, af qvinna född och ammad, som förmår att hålla mig på stället[…]
    1917: Fjärde Moseboken (Bibeln):
    Och han hov upp sin röst och kvad: »Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat, [...]
    1945: Pippi Långstrump, Astrid Lindgren:
    Han kom rusande med sänkt huvud och ett ohyggligt bölande, och Tommy hävde upp ett förskräckelsens illtjut som hördes i hela skogen.
    1964: Sagan om Elis Bengtssons datamaskin, Tage Danielsson:
    Men döm om hans förvåning när maskinen i stället hov upp ett ovanligt hjärtligt skratt och släppte ut en liten glad remsa med Elis Bengtssons skatt på.
    1977: Kvinnorna på Stensvik, Elsi Rydsjö:
    Wilhelm hävde upp sin röst och himlade sig över saftglaset – något vin serverades inte honom.

Grammatik[redigera]

I preteritum förekommer hov jämte hävde.