hörlur

Svenska

Substantiv

Böjningar av hörlur	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hörlur	hörluren	hörlurar	hörlurarna
Genitiv	hörlurs	hörlurens	hörlurars	hörlurarnas

ett par hörlurar

hörlur

1. (akustik, elektronik, media) elektronisk komponent för omvandling av elektriska signaler till ljud (med låg volym); högtalare av mindre storlek för fastsättning omedelbart utanför öra

   Varianter: hörlurar

   Antonymer: mikrofon

   När vi åkte tåg så hade vi en hörlur var för att kunna lyssna tillsammans.

2. (ålderdomligt) äldre slags hörapparat

   1935: Svenske Apollo, Waldemar Hammenhög:

   På ena sidan satt en döv gumma med hörlur och på den andra en ung flicka som såg ut att snart börja tappa mjölktänderna.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1850.

   Jämför: hörsnäcka, hörslang

Översättningar

Översättningar

• bokmål: hodetelefon m
• engelska: headphones ^(en)
• nederländska: hoofdtelefoon ^(nl) m, koptelefoon ^(nl) m, oortelefoon ^(nl) m
• polska: słuchawka ^(pl) f
• portugisiska: fone de ouvido ^(pt) m
• spanska: casco ^(es) m, auricular ^(es) m
• tyska: Kopfhörer ^(de) m