hörn

Se även horn .

Svenska

Substantiv

Böjningar av hörn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hörn	hörnet	hörn	hörnen
Genitiv	hörns	hörnets	hörns	hörnens

hörn

1. punkt där två (eller flera) kanter eller ytor möts

   Akta dig för de vassa hörnen på bordet.

   Ställ trädet i hörnet /av rummet/!

   Jämför: vinkel, vrå

   Besläktade ord: hörna, -hörning

   Sammansättningar: gathörn, hörnskåp, hörnspark, hörntand, soffhörn

   Fraser: måla in sig i ett hörn, vara med på ett hörn

2. den ände av eggen som är närmast skaftet på en sned mejsel

   Antonymer: spets

Översättningar

punkt där två kanter eller ytor möts

• bokmål: hjørne ^(no) n
• danska: hjørne n
• engelska: corner ^(en)
• finska: kulma ^(fi), nurkka ^(fi)
• franska: coin ^(fr) m
• isländska: horn ^(is) n
• litauiska: kampas m
• nynorska: hjørne n
• polska: róg ^(pl) m
• ryska: угол ^(ru) m
• spanska: esquina ^(es) f
• tyska: Ecke ^(de) f

ände av egg på sned mejsel

• engelska: short point, heel ^(en)

Limburgiska

Substantiv

hörn n

1. hörn