hörn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även horn.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hörn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hörn hörnet hörn hörnen
Genitiv hörns hörnets hörns hörnens

hörn

  1. punkt där två (eller flera) kanter eller ytor möts
    Akta dig för de vassa hörnen på bordet.
    Ställ trädet i hörnet /av rummet/!
    Jämför: vinkel, vrå
    Besläktade ord: hörna, -hörning
    Sammansättningar: gathörn, hörnskåp, hörnspark, hörntand, soffhörn
    Fraser: måla in sig i ett hörn, vara med på ett hörn
  2. den ände av eggen som är närmast skaftet på en sned mejsel
    Antonymer: spets

Översättningar[redigera]

Limburgiska[redigera]

Substantiv[redigera]

hörn n

  1. hörn