haffa

Svenska

Verb

Böjningar av haffa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	haffa	haffas
Presens	haffar	haffas
Preteritum	haffade	haffades
Supinum	haffat	haffats
Imperativ	haffa	–
Particip
Presens	haffande, haffandes
Perfekt	haffad

haffa

1. (vardagligt) gripa, ta (av polisen)

   Bankrånarna haffades så fort de satte sig i flyktbilen.

2. (slang) ta, fixa/skaffa

   Synonymer: roffa åt sig

3. (slang) ragga, stöta på

Etymologi: Av fornsvenska haffa (”ta fast”). Möjligtvis av medellågtyska haffen ("hantera"). Troligtvis av samma ursprung som föreligger lågtyska happen ("nafsa").

Översättningar

gripa, ta

• bokmål: fakke
• nynorska: fakke, fakka
• tyska: schnappen ^(de)