haffa
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Verb[redigera]
| Böjningar av haffa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | haffa | haffas |
| Presens | haffar | haffas |
| Preteritum | haffade | haffades |
| Supinum | haffat | haffats |
| Imperativ | haffa | – |
| Particip | ||
| Presens | haffande, haffandes | |
| Perfekt | haffad | |
haffa
- (vardagligt) gripa, ta (av polisen)
- Bankrånarna haffades så fort de satte sig i flyktbilen.
- (slang) ta, fixa/skaffa
- Synonymer: roffa åt sig
- (slang) ragga, stöta på
- Etymologi: Av fornsvenska haffa (”ta fast”). Möjligtvis av medellågtyska haffen ("hantera"). Troligtvis av samma ursprung som föreligger lågtyska happen ("nafsa").
