halta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även hälta.

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

halta

  1. böjningsform av halt

Verb[redigera]

Böjningar av halta  Aktiv Passiv
Infinitiv halta haltas
Presens haltar haltas
Preteritum haltade haltades
Supinum haltat haltats
Imperativ halta
Particip
Presens haltande, haltandes
Perfekt

halta

  1. på ett oregelbundet sätt, möjligen beroende på smärta eller skada i ett ben så att den gående undviker att belasta detta
  2. (om ett resonemang) inte vara fullständigt, utan sakna vissa vitala delar för att kunna övertyga

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska halta. Avledning till adjektivet halt, med motsvarigheter i danska halte, fornengelska healtian, och medelhögtyska halzen.

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]