halta
Se även hälta.
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]halta
- böjningsform av halt
Verb
[redigera]| Böjningar av halta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | halta | haltas |
| Presens | haltar | haltas |
| Preteritum | haltade | haltades |
| Supinum | haltat | haltats |
| Imperativ | halta | – |
| Particip | ||
| Presens | haltande, haltandes | |
| Perfekt | – | |
halta
- gå på ett oregelbundet sätt, möjligen beroende på smärta eller skada i ett ben så att den gående undviker att belasta detta
- (överfört, om ett resonemang) inte vara fullständigt, utan sakna vissa vitala delar för att kunna övertyga
Etymologi
[redigera]Av fornsvenska halta. Avledning till adjektivet halt, med motsvarigheter i danska halte, fornengelska healtian, och medelhögtyska halzen.
Besläktade ord
[redigera]Översättningar
[redigera]gå oregelbundet
- bokmål: halte (no)
- danska: halte, humpe
- engelska: limp (en)
- finska: ontua (fi), nilkuttaa (fi), linkuttaa (fi)
- franska: boiter (fr)
- isländska: haltra, hökta
- italienska: zoppicare (it)
- polska: kuleć (pl), utykać (pl), kuśtykać (pl) vardagligt
- portugisiska: mancar (pt)
- ryska: хромать (ru)
- spanska: cojear (es)
- tyska: hinken (de), humpeln (de)