hamar
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Bottniska[redigera]
Substantiv[redigera]
hamar m
- uttal: /hɑmːɑr/
- hammare
- slutet eller ändan av någon stenbacke, som är något mer upphögd än det övriga av backen, med vilket han är sammanhängande, och således formerar någon likhet av en hammare på avstånd; den är fri från skog men merendels beväxt med gräs
- Etymologi: Av fornnordiska hamarr.
Baskiska[redigera]
Räkneord[redigera]
hamar
Fornsvenska[redigera]
Substantiv[redigera]
hamar m
Isländska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av hamar | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | |
| Nominativ | hamar | hamarinn | hamrar | hamrarinn |
| Ackusativ | hamar | hamarinn | hamra | hamrann |
| Dativ | hamri | hamrinn | hömrum | hömruminn |
| Genitiv | hamars | hamarsinn | hamra | hamrann |
hamar m