hamn

Svenska

Substantiv

Böjningar av hamn	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hamn	hamnen	hamnar	hamnarna, åld. el. dial. hamnarne
Genitiv	hamns	hamnens	hamnars	hamnarnas, åld. el. dial. hamnarnes

hamn

1. plats där båtar kan lägga till och lastas eller lossas

   Etymologi: Tidig nysvenska haf(f)n, pl. haf(f)ner, haffpner, senare ham(b)n, pl. hambner och hambnar, av fornsvenska hamn, hampn, av fornnordiska hǫfn; jämför danska havn, isländska höfn, färöiska havn, høvn.

   Sammansättningar: gästhamn, hamnavgift, hamnstad, hamnvärd, småbåtshamn

   Fraser: gå i hamn

2. gestalt, skapnad, skepnad; yttre skal eller hölje som något framställs i

   Etymologi: Av fornsvenska hamber, hampn "dräkt, utseende, skepnad", av fornnordiska hamʀ.

   Sammansättningar: hamnavgift, hamnskiftare, djurhamn, människohamn, trollhamn

   Fraser: byta hamn

Översättningar

plats där båtar lägger till

bokmål: havn (no) mf danska: havn (da) u engelska: port (en), haven (en) amerikansk: harbor (en) brittisk: harbour (en) esperanto: haveno finska: satama (fi) färöiska: havn (fo) f indonesiska: bandar (id)

lulesamiska: hámnna nederländska: haven (nl) f nordsamiska: hávdna nynorska: hamn f sydsamiska: staarhvoe, sïelkedahke tyska: Hafen (de) m

Bokmål

Substantiv

hamn f eller m

1. variant av havn; hamn

Nynorska

Substantiv

hamn f

1. hamn