harakiri

Se även Harakiri .

Svenska

Substantiv

Böjningar av harakiri	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harakiri	harakirin
Genitiv	harakiris	harakirins

Böjningar av harakiri	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harakiri	harakirit
Genitiv	harakiris	harakirits

harakiri

1. japanskt hederssjälvmord i form av uppsnittning av buken

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1882. Av japanska 腹切り (harakiri).

Översättningar

Översättningar

• engelska: hara-kiri ^(en)
• franska: hara-kiri ^(fr) m
• japanska: 切腹 ^(ja) (せっぷく ^(ja), seppuku), 腹切り (harakiri)