harang

Svenska

Substantiv

Böjningar av harang	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harang	harangen	haranger	harangerna
Genitiv	harangs	harangens	harangers	harangernas

harang

1. långrandigt yttrande eller tal, som till stor del består av fasta fraser utan egentligt innehåll

   Ordförandens inledningstal blev en lång harang om företagets visioner och mål.

   Jämför: tirad

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1781. Av franska harangue (”högtidligt tal”).

Översättningar

Översättningar

• bokmål: harang ^(no) m
• finska: sanahelinä ^(fi)
• portugisiska: arenga ^(pt) f
• tyska: Geschwätz ^(de) n, Ansprache ^(de) f, Wortschwall ^(de) m

Bokmål

Substantiv

harang m

1. harang