harem

Svenska

Substantiv

Böjningar av harem	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harem	haremet	harem	haremen
Genitiv	harems	haremets	harems	haremens

harem n

1. kvinnornas avdelning i en traditionell muslimsk bostad
2. en grupp av hustrur och bihustrur, och/eller konkubiner i ett polygamt muslimskt hushåll

Sammansättningar: haremsbyxor, haremsdam, haremsväktare

Översättningar

kvinnornas avdelning i en traditionell muslimsk bostad

• franska: harem ^(fr) m
• tyska: Harem ^(de) m