harmoni

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av harmoni  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ harmoni harmonin, åld. harmonien harmonier harmonierna
Genitiv harmonis harmonins, åld. harmoniens harmoniers harmoniernas

harmoni

  1. tillstånd som ger välmående genom att vara lugn, vacker och kanske nedtonad; tillstånd där flera objekt passar väl in i omgivningen och med varandra
    Vilken harmoni av toner!
    De två folkslagen levde sida vid sida i god harmoni i hundratals år.
    Antonymer: disharmoni
    Besläktade ord: harmonisera, harmonisk

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

harmoni m

  1. harmoni

Finska[redigera]

Substantiv[redigera]

harmoni

  1. harmonium
    Synonymer: urkuharmoni

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

harmoni m

  1. harmoni