harmonik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av harmonik  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ harmonik harmoniken
Genitiv harmoniks harmonikens

harmonik

  1. (musik) det för ett musikstycke eller tonsättares utmärkande sätt att behandla harmonierna
    Etymologi: Av tyska Harmonik, av grekiska ἁρμονία (harmonía).