hedentima

Svenska

Substantiv

hedentima u (oböjligt)

1. (poetiskt) hednisk tidsålder, tiden före det Norden kristnades, (nordisk) forntid

   1777 (10 okt): Om Scholans tilstånd för Reformationstiden. (Örebro Stads Weckotidning):

   I stället för de i hedentima brukeliga Fosterbröder-lag, uppkommo nu med Christendomen de så kallade heliga GIlden, eller conviva Sacra, som voro nästan oräkneliga i medeltiden.

   1874 (24 dec): Inrikes nyheter. GEFLE (Gefleposten):

   Men julens gamman i hedentima var äfven förenad med allvar; julen var en löftets fest; ty då var seden, att hvarje man, berörande den helstekta galtens panna, gaf löfte om nya mandomsdåd under det kommande året.

   Varianter: hedentimma

   Användning: Ordet är oböjligt och används nu för tiden endast i adverbial konstruktioner med föregående preposition, se listan härunder.

   Vanliga konstruktioner: av hedentima, från hedentima, i hedentima, under hedentima