himmelrike

Svenska

Substantiv

Böjningar av himmelrike	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	himmelrike	himmelriket	himmelriken	himmelrikena
Genitiv	himmelrikes	himmelrikets	himmelrikens	himmelrikenas

himmelrike

1. (religion, inom abrahamitiska religioner) tilltänkt rike uppe i himlen dit människor kommer efter döden

   Etymologi: Av fornsvenska himiriki, himirike, himilrike, av fornnordiska himiríki, himinríki.

   Jämför: paradis, Valhall

Översättningar

tilltänkt rike uppe i himlen dit människor kommer efter döden

• bokmål: himmelrike n
• danska: himmerige n
• nederländska: hemelrijk ^(nl) n
• norn: chimeri
• nynorska: himmelrike n, himmerike n
• tyska: Himmelreich ^(de) n