holk

Svenska

Substantiv

Böjningar av holk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	holk	holken	holkar	holkarna
Genitiv	holks	holkens	holkars	holkarnas

holk

• uttal: hɔlk

1. konstgjort bo för fåglar i form av en täckt trälåda med en mindre öppning som ingång; (vardagligt) i överförd betydelse om person som framstår som oförstående, förvirrad, okunnig eller dum

   Sparvarna har använt vår holk i över tjugo år nu.

   De utländska journalisterna såg ut som fågelholkar vid den helt svenskspråkiga presskonferensen.

   Etymologi: Av fornsvenska holker (”urholkat föremål”), avledning av hål.

   Sammansättningar: byxholk, fjärilsholk, fågelholk, göktyteholk, igelkottsholk, holkärm, insektsholk, mesholk, mulmholk, knipholk, starholk, uggleholk, ärmholk

2. krans av högblad kring blomkorgen på vissa växter

   Sammansättningar: blomholk

3. (ålderdomligt) typ av större handelsfartyg under medeltiden; även om äldre eller slitet fartyg

   Den gamla holken stretade fram längs kajen.

   Etymologi: Av fornsvenska holker, av medellågtyska holk, hulk.

   Synonymer: skorv, skuta

4. (slang) viss mängd cannabis i form av en (stoppad) pipa, mer sällan om cigarett

   Vill du röka en holk innan vi går ut?

Översättningar

bo för fåglar

• tyska: Nistkasten ^(de) m

krans av högblad kring blomkorgen

typ av större handelsfartyg under medeltiden

viss mängd cannabis