holl

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även hǫll och höll.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av holl  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ holl holle holl holla
Dativ   hollen   hollum
Böjningar av holl  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ holl holla holl’ hollirn
Dativ   hollenn   hollum

holl 1 n, 2 f

  • uttal: /hɑ́lː/, /hɒ́lː/, /hólː/
  1. styrka, varaktighet, uthållighet
    Etymologi: Av fornnordiska hald.
    Besläktade ord: holl’
  2. liten backe eller upphöjning i skogen högre än det omkringliggande landet, den må vara beväxt med skog eller ej, bestå av någon liten bergklint eller snarare av kullerstenbacke
    Etymologi: Jämför danska hald, norska hal, hall m, fornnordiska hallr m, gotiska 𐌷𐌰𐌻𐌻𐌿𐍃 m; biform till hell’; av germanska *hallu-.
    Användning: De får sina namn, såsom Brattholla, Skupaholla, Ryðsholla, Miðholla m. m. Härifrån är byars namnet Hall eller Hallen.
  3. håll, ryggskott
    ligg’ i hollen

Adjektiv[redigera]

holl

  1. lutande åt ena sidan, snett liggande, hällande
    Hápenn ér holl.
    Båten står snett.
    Sit ínt’ bátnn holl.
    Sitt inte så att båten kränger.
    Etymologi: Av fornnordiska hallr.
    Sammansättningar: hollfota, hollest, hollsett
    Synonymer: slakk