hummus

Se även Hummus .

Svenska

Substantiv

Böjningar av hummus	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hummus	hummusen
Genitiv	hummus	hummusens

hummus u

1. puré av kikärter, sesampasta (tahini) och olivolja smaksatt med (bland annat) färsk vitlök, salt, och citronjuice

   Etymologi: Termen belagd i svenska språket sedan 1991, av arabiska حُمُّص (ḥummuṣ, ”hummus”), av حِمَّص, حِمِّص (ḥimmiṣ, ḥimmaṣ, ”kikärt”).

   Användning: Ej att förväxlas med humus.

Översättningar

kikärtsröra

• arabiska: حمص m (ḥummuṣ)
• armeniska: հումուս ^(hy) (humus)
• bretonska: houmous
• engelska: hummus ^(en)
• esperanto: humuso, kikerkaĉo
• finska: hummus
• franska: houmous ^(fr) m
• grekiska: χούμους ^(el) n (choúmous)
• hebreiska: חומוס ^(he) m (khúmus)
• hindi: हुम्मुस (hummus)
• koreanska: 허머스 (heomeoseu)
• polska: hummus ^(pl) m, humus ^(pl) m
• spanska: hummus ^(es) m, humus ^(es) m
• turkiska: humus ^(tr)
• tyska: Hummus ^(de)
• ungerska: hummusz ^(hu)

Engelska

Substantiv

Böjningar av hummus	Singular	Plural
Nominativ	hummus	(hummuses)
Genitiv	hummus's	(hummuses')

hummus (oftast oräknebart)

1. hummus

   Varianter: hommos, hommus, hoummos, hoummous, houmous, humus

   Etymologi: Av arabiska حُمُّص (ḥummuṣ, ”hummus”), av حِمَّص, حِمِّص (ḥimmiṣ, ḥimmaṣ, ”kikärt”), möjligen via turkiska humus.

Polska

Substantiv

hummus m

1. hummus

   Varianter: humus

Spanska

Substantiv

hummus m

1. hummus

   Varianter: humus