husera
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av husera | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | husera | huseras |
| Presens | huserar | huseras |
| Preteritum | huserade | huserades |
| Supinum | huserat | huserats |
| Imperativ | husera | – |
| Particip | ||
| Presens | huserande, huserandes | |
| Perfekt | huserad | |
husera
- bo, vistas, hålla till; logera (är skämtsamt, numera knappast brukligt)
- uppträda på ett våldsamt eller hänsynslöst sätt, fara hårt eller vilt fram; om krigsfolk o. dyl.: härja och plundra; även: uppträda bullersamt, väsnas, "rumstera"; även bildligt; förr även i uttrycket "husera illa"
- Pojkarna fick husera fritt i kuddrummet. (här används ordet husera i bibetydelsen härja)