hvurk’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök


Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

hvurk’

  • uttal: /ʋɞ̀r̥k/, /ɡʋɞ̀r̥k/, /wɞ̀r̥k/, /wòr̥k/, /ʋʊ̀r̥k/, /ʋòr̥k/
  1. orka, förmå[1][2]
    Hón ér svø læt, hón hvurk’ ínt’ rǿr’ sig.
    Hon är så lat, att hon inte orkar röra sig.
    Ég hvurk’ ínt’ ita.
    Jag orkar ej äta.
    Ég hvurk’ ínt’ høyr’ gǫuðprætĕð dett.
    Jag orkar inte höra på ditt galna prat.
    Etymologi: Fornnordiska yrkja, orka; jämför orsamålets wörka; jämför även ljudutvecklingen i hvurr’.
    Besläktade ord: hvurkdag, hvurklít’nn, verk, yrk’, yrkdag

Substantiv[redigera]

hvurk’ f

  1. förmåga, kraft, ork
    Hǫnð hæf íngar hvurk’ dil oð ærrbeit.
    Gamhistĕnn hall á mínk’ hvurkę.
    Gamle hästen börjar ha mindre styrka än förut.
    Hó ér tuług uti hvurkę.
    Hon är tålig i orken (uthållig).
    Etymologi: Av fornnordiska orka.
    Synonymer: kræpt, vinn

Källor[redigera]

  1. Ordbok över Umemålet, s. 149. Pehr Stenberg. Widmark, Gusten. 1966. ISBN 91-7222-016-3.
  2. Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 488