härskare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av härskare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ härskare härskaren, vard. härskarn härskare härskarna
Genitiv härskares härskarens, vard. härskarns härskares härskarnas
Som förled i sammansättningar används härskar-.

härskare

  1. person som innehaver makt
    2012 (19 sep): Ordlista över demotiska språket klar (Sveriges Radio):
    Drottning Cleopatra lär ska ha varit den enda av de egyptiska härskarna som talade demotiska, övriga faraoner höll sig till grekiska.
    Jämför: autokrat, despot, diktator, drott, farao, furste, herre, hövding, imperator, kejsare, konung, kung, ledare, maharadja, makthavare, maktägare, mogul, monark, pamp, potentat, regent, sultan, suverän, tsar, överhuvud
    Besläktade ord: härska, härskarinna
    Sammansättningar: envåldshärskare, härskarlater, härskarlynne, härskarnatur, härskartitel, självhärskare, världshärskare

Översättningar[redigera]