i ur och skur

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adverb

[redigera]

i ur och skur

  1. (idiomatiskt) i alla (i synnerhet bistra, ruggiga och svåra) slags väderförhållanden (som en vana, om och om igen, idogt, utan klagan)
    1833 (6 mar): insändare, sid: 3 (Stockholms Tidning):
    Han får således ofta, då äfven den ringaste medborgare lugnt hvilar efter dagens förrättningar, vandra i hvad man säger ur och skur, samt återkommen till sin station våt och uttröttad, icke sällan vid tullen öfvervara långsamma och vidlyftiga visitationer, i synnerhet under vintertiderne.
    1896: Hemma i Jockmock, en skildring ur småstadslifvet sådan den är, Alfhild Agrell och Lovisa Petterkvist:
    Midt på torget står i ur och skur gamla Juliana och säljer knäck och hvetebröd ur sin klarblå kista.
    1896: ”En saga” publicerad i Dikter, Axel Wilhelm Lundegård:
    Mot väster hon gräfde väl tio år i ur och skur, i frost och tö. Och ännu i dag hennes verk består i Vänerns väna sjö.
    Etymologi: Av ur (ursprungligen ”snöblåst, snöglopp, snö och blåst”; även mer allmänt ”oväder”[1], besläktat med verbet yra), och skur (”kraftig och plötslig nederbörd”).
    Synonymer: i regn och rusk
    Jämför: i vått och torrt

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svenska Akademiens ordbok: "ur"