imperfekt

Svenska

Substantiv

Böjningar av imperfekt 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	imperfekt	imperfektet	imperfekter	imperfekterna
Genitiv	imperfekts	imperfektets	imperfekters	imperfekternas

imperfekt

1. (lingvistik) äldre benämning för (det enkla dåtidstempuset) preteritum (i svenska språket)

   Synonymer: imperfektum

2. (lingvistik) verbform i tempuset (1); ett tempus för dåtida oavslutade handlingar

   'Åt' och 'sov' är imperfekter. 'Gledflög' är en unik imperfektform.

Sammansättningar: imperfektform

Översättningar

se preteritum