indolens

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av indolens  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ indolens indolensen
Genitiv indolens indolensens

indolens

  1. lojhet, slöhet, oföretagsamhet, letargi
    1912: Ett varningsord, Sven Hedin:
    Aldrig har väl vår indolens, vår sömnaktighet framträdt inför hela världen i en skarpare dager än då, i junisolens glans.
    Etymologi: Av latinska indolentia, av dolens, presensparticip av dolere, ’känna smärta, svida, värka’.
    Besläktade ord: indolent

Översättningar[redigera]