inrättning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

inrättning

  1. presensparticip av inrätta; inrättande, grundande, stiftande

Substantiv[redigera]

Böjningar av inrättning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ inrättning inrättningen inrättningar inrättningarna
Genitiv inrättnings inrättningens inrättningars inrättningarnas

inrättning

  1. /fysisk och offentlig/ institution eller anläggning /med visst syfte och på en viss plats/
    2013 (31 dec): Vägvisning till inrättningar (Trafikverket):
    Allmänna inrättningar kan vara sjukhus, industriområden, järnvägsstationer och flygplatser. Kommersiella inrättningar kan vara handelsområden, stormarknader och liknande verksamheter.
  2. sätt varpå något är inrättat (konstruerat eller anordnat); ofta liktydigt med: byggnad, anordning, konstruktion, organisation; även beskaffenhet; ställe där något är inrättat; infästning
    Inrättningen för vingbalken är belagd under sittbrunnen.
  3. (överfört, teknik) jigg; hjälpmedel eller verktyg för ett särskild ändamål under bearbetning av ett föremål.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Verbalsubstantiv av inrätta.

Översättningar[redigera]