interrogate

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av interrogate  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens interrogate interrogates interrogate
Preteritum interrogated
Perfektparticip interrogated
Presensparticip interrogating

interrogate

  • uttal: ɪnˈteɹ.ə.ɡeɪt
  1. förhöra
    The policeman interrogated the suspect thoroughly.
    Poliskonstapeln förhörde den misstänkte grundligt.
    Besläktade ord: interrogation
    Etymologi: Av latinska interrogatus, perfektparticip av interrogare.[1]

Källor[redigera]

  1. Online Etymology Dictionary: "interrogate", läst 2023-04-15