interrogativ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av interrogativ  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum interrogativ
Neutrum interrogativt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla interrogativa
Plural interrogativa
  Predikativt
Singular Utrum interrogativ
Neutrum interrogativt
Plural interrogativa
Kompareras inte.
Adverbavledning (interrogativt)?

interrogativ

  1. (grammatik) som har frågande funktion
    Interrogativa pronomen är: vad, vem och vilken.
    Varianter: interr. (förkortning)
    Kohyponymer: (om pronomen) definit, personlig, possessiv, relativ, demonstrativ, reflexiv, reciprok, indefinit
    Se även: frågeord

Användning[redigera]

Interrogativa pronomen betyder, som namnet antyder, att de är frågande. Interrogativa pronomen böjs efter genus och numerus: vad, vem, vilken.

  • Vad köpte du?
  • Vems är den där bilen?
  • Vilka är dina syskon?

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]