intransitiv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av intransitiv  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum intransitiv
Neutrum intransitivt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla intransitiva
Plural intransitiva
Predikativt
Singular Utrum intransitiv
Neutrum intransitivt
Plural intransitiva
Kompareras inte.

intransitiv

  1. (lingvistik) (om verb); som inte behöver eller inte kan konstrueras med objekt som bestämmande utfyllning
    Simma är ett intransitivt verb.
    Antonymer: transitiv

Användning[redigera]

Exempel: Han simmar (verb).
Simmar man så simmar man. Inget objekt behövs.