irländare

Svenska

Substantiv

Böjningar av irländare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	irländare	irländaren, vard. irländarn	irländare	irländarna
Genitiv	irländares	irländarens, vard. irländarns	irländares	irländarnas

irländare

1. person, i synnerhet man, från Irland

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1641.

   Besläktade ord: Irland, irländsk, irländska

Översättningar

Översättningar

• afrikaans: Ier ^(af)
• bokmål: ire ^(no) m, irlender m
• danska: irlænder ^(da), irer ^(da)
• engelska: Irishman ^(en)
• finska: irlantilainen ^(fi)
• franska: Irlandais ^(fr)
• isländska: Íri ^(is) m
• italienska: irlandese ^(it) m
• nederländska: Ier ^(nl)
• polska: Irlandczyk ^(pl) m
• portugisiska: irlandês ^(pt)
• rumänska: irlandez ^(ro) m
• ryska: ирландец ^(ru) m
• slovakiska: Ír m
• spanska: irlandés ^(es)
• tjeckiska: Ir ^(cs) m
• tyska: Ire ^(de) m, Irin ^(de) f