irrgång

Svenska

Substantiv

Böjningar av irrgång	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	irrgång	irrgången	irrgångar	irrgångarna
Genitiv	irrgångs	irrgångens	irrgångars	irrgångarnas

irrgång u

1. (system av) gångar (stigar) där man kan irra (gå vilse) och inte hitta ut

   Utan att låta sig inledas i irrgångarna av kardinalens politik, visste han att steg för steg locka Frankrike till verksamt deltagande i kriget.

   Synonymer: irrgård, labyrint

   Sammansättningar: irrgångssalong

   Jämför: irrfärd, irrstig, irrväg

Översättningar

(system av) gångar (stigar) där man kan irra (gå vilse) och inte hitta ut

• bokmål: irrgang m
• tyska: Irrweg ^(de) m, Labyrinth ^(de) n