juvelerare

Svenska

Substantiv

Böjningar av juvelerare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvelerare	juveleraren, vard. juvelerarn	juvelerare	juvelerarna
Genitiv	juvelerares	juvelerarens, vard. juvelerarns	juvelerares	juvelerarnas

juvelerare

1. hantverkare som tillverkar (eller lagar) smycken

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1555.

   Besläktade ord: juvel

Översättningar

hantverkare som tillverkar smycken

• bokmål: juveler m
• danska: juveler u, juvelér u
• engelska:
  • amerikansk: jeweler ^(en)
  • brittisk: jeweller ^(en)
• franska: bijoutier ^(fr)
• italienska: gioielliere ^(it)
• kroatiska: draguljar m, draguljarka f
• nederländska: juwelier ^(nl)
• polska: jubiler ^(pl) m
• spanska: joyero ^(es)
• tjeckiska: klenotník ^(cs) m
• tyska: Juwelier ^(de) m, Juwelierin ^(de) f
• ungerska: ékszerész ^(hu)