käring

Svenska

Substantiv

Böjningar av käring	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	käring	käringen	käringar	käringarna
Genitiv	kärings	käringens	käringars	käringarnas

käring

• uttal: ˈɕærɪŋ

1. (ibland nedsättande) gammal kvinna

   1899-12-30: Karlstadstidningen:

   Han blev på sin ångbåt ihjälfrågad av en pratsjuk gammal käring.

   Antonymer: gubbe

2. (idiomatiskt) skämtsamt uttryck om hustru, älskarinna

   Synonymer: fruntimmer, älskling

   Antonymer: gubbe

3. (mndre brukligt) älskade, ens kära

   Etymologi: Av kär + -ing.

   Jämför: raring

Varianter: kärring (främst förekommande stavningsvariant), källing (dialektalt), keling (orsamål)

Etymologi: Belagt i språket sedan 1316.. Av fornsvenska kærling. Besläktat med fornnordiska kærling, en avledning till karl ("karling", liksom drottning av drott, etc), vilket likt ursprungsordet mist uttalet av L (uttal: kɑːr), därav den moderna stavningen käring. Motsatt förändring förekommer regionalt som keling och källing, etc.

Sammansättningar: käringjävel, påskkäring

Översättningar

gammal kvinna

• bokmål: kjerring ^(no) mf
• danska: kælling ^(da) u
• engelska: hag ^(en)
• finska: akka ^(fi), eukko ^(fi)
• franska: vieille bonne femme f
• nynorska: kjerring f
• tyska: Alte ^(de) f, Seniorin ^(de) f, "nedsättande:" alte Schachtel ^(de) f, Weibsbild ^(de) n