kælling

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kælling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kælling kællingen kællinger kællingerne
Genitiv kællings kællingens kællingers kællingernes

kælling u

  1. käring
  2. (nedsättande) fruga, hustru
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av forndanska kærlingh, av fornnordiska kerling, av karl ("man, karl").
Sammansättningar: kællingeknude, sladrekælling