köpfen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för köpfen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv köpfen
Presensparticip köpfend
Perfektparticip geköpft
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich köpfe  du köpfst  er, sie, es köpft 
Plural wir köpfen  ihr köpft  sie köpfen 
Preteritum Singular ich köpfte  du köpftest  er, sie, es köpfte 
Plural wir köpften  ihr köpftet  sie köpften 
Imperativ
Singular - köpfe ! -
Plural - köpft ! köpfen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich köpfe  du köpfest  er, sie, es köpfe 
Plural wir köpfen  ihr köpfet  sie köpfen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich köpfte  du köpftest  er, sie, es köpfte 
Plural wir köpften  ihr köpftet  sie köpften 

köpfen

  1. (sport) nicka
  2. halshugga
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Kopf